Det där med döden
Men okej, jag hatar att vara en tänkare ibland.. Mestadels hatar jag det faktiskt. Jag kan grubbla sönder mitt huvud till jag får huvudvärk och ont i magen. Inatt är ett sånt tillfälle, sällan det är ett bra tillfälle då grubbleriet sätter igång.
Sitter just nu och knaprar på en såndär äcklig macaron, den med chokladsmak, den är minst äcklig. Den skulle vart god om dom inte hade mandelmassa i, jag hatar mandelmassa. Det är inte pga mandelmassan eller macaronen jag inte kan sova, nepp.. Varit vaken sedan 4, började med halsont, sen när det väl höll mig vaken började jag tänka..
Jag försöker vid såna tillfällen styra bort tankarna mot något mer rationellt eller roligare men det går liksom inte. Min favoritsak att få panik över när jag nattklurar är döden. Det är liksom ett oundvikligt återkommande i mina tankar. Jag tänker på att jag aldrig mer kommer få se mina barn, aldrig mer få vara nära baby, aldrig mer få leva, se allt jag ser dagligen, även om det bara innebär mitt hem som igår, hellre det än att ALDRIG mer få se igen, uppleva, gå mot en ny sommar, en ny vinter, höst, vår om o om o om igen, aldrig få känna saker, inte ens få ha panik över själva döden.. Hur trött man än är på skiten ibland, som nu när snön kommer så är det trots allt det enda som finns just nu, det är nuet, allt som finns, mitt liv som passerar just NU.
Ja, kanske låter helt sinnessjukt flummig just nu, men det är så jag tänker o sen är cirkusen igång. Då får jag panik över en sak som jag är VÄL medveten om att jag aldrig och ingen annan heller kan förändra, det är liksom ett konstaterande för alla, döden. Det är slutet på allt, jag kan verkligen inte tro annat tyvärr, då kanske jag haft lite mindre panik över det faktiskt. Men det är så definitivt, gillar inte såna saker. Får ännu mer panik när folk dör i ”förtid” som det så fint heter. Det va det?! Eller hur ska man liksom kunna tänka, jag tänker att jag likagärna kan förlora allt det här imorn? Kan dö när som helst, det kan vi alla.
Förhoppningsvis känner jag i slutet av mitt liv att jag är klar, att det inte finns så mycket mer att göra som jag vill göra. Jag hoppas mina barn är lyckliga, det är viktigast, att jag får dö lycklig själv. Men det i sig drar igång ångest om framtiden, om att jag MÅSTE se till o skaffa ett jobb som jag verkligen VILL syssla med, livet är för kort för att bara sitta bort tiden med något man inte vill göra. Måste hitta nåt kul att göra, plugga, inte lyssna på pappa om vad han tycker är ”lämpligt” att plugga o inte. Ska bli make up artist eller frisör eller något annat jag faktiskt kommer tycka är KUL även om jag inte tjänar miljoner på det.
Äh, får försöka häva i mig lite fil med müssli och sova några timmar till om jag ska orka med idag, en bra sak mitt i allt dödentänkande inatt var att jag såg att min lilla favvo Carro är tillbaka på nätet och instagram 
8 kommentarer
Innan du kommenterar..
Jag svarar på era kommentarer här i min egen blogg Kommentaren måste godkännas innan den syns Godkänner inga som helst otrevliga inlägg eller påhopp av något slagTack!
Jag har jättesvårt att läsa/höra om människor som går bort i tragiska olyckor alldeles för tidigt för då mår jag alltid så dåligt. Men man får försöka att inte tänka så mycket utan ta vara på det man har vilket är lättare sagt än gjort ibland :/
Hoppas dina grubblerier lättar och att du får sova. Du har aldrig funderat på att väcka din fästman så att du får någon att prata med? Det kan nog vara bra att få någon att prata med (tror jag…).
/Mvh Niklas Eriksson
Kram kram