På gränsen till klyschigt, men det känns så..
Jag vet inte hur jag ska skriva det i ord. Vet vad jag tänker på och hur det känns men inte hur man skriver det utan att det låter fel. Äsch, orden får bara komma nu..
Det känns som jag hittat rätt. Den känslan har nog aldrig känts så här, att jag aldrig skulle ge upp i första taget, att det här är en person jag vill vara med, en person jag trivs att vara med, att bara ligga i en soffa med, att hålla i hand när vi är ute tillsammans, en som jag är stolt att vara flickvän till, en som jag vill visa hela världen för han är så fin, finast..
Samtidigt mitt i allt det här underbara och stora så är jag så jävla liten o rädd. Sjukt rädd att förlora allt det här, honom. Nu känns det ju inte aktuellt men man ska aldrig ta någon eller något förgivet, det har jag lärt mig. Men jag har bestämt mig att rädslan inte ska få sabba för mig utan jag kör på och tar en dag i taget för just nu är jag lyckligast i hela världen.
juli 26th, 2010 at 10:59
Njut så mycket som möjligt av varje sekund!
Fear is not an option!
juli 26th, 2010 at 11:28
Man måste våga för att vinna
Go go go!
juli 26th, 2010 at 12:58
Exakt så känner jag för min F! Har blivit bränd rejält i tidigare relationer, vilket gör mig ännu mer liten och rädd för att han ska välja samma väg som dem, lämna mig. Men, jag håller hårt i honom och släpper honom inte i första taget. 15 augusti firar vi ett år tillsammans och jag hoppas, så otroligt hårt, att det bara är ett år utav mååååånga.. För jag känner mig färdig. Jag vill leva mitt liv med honom.
juli 26th, 2010 at 17:27
Emelie Vad härligt det låter!! Jag hoppas verkligen o håller tummarna för er o för oss
juli 26th, 2010 at 17:28
Johanna Antar det
juli 26th, 2010 at 19:55
det förtjänar du verkligen!!!